Nyheter / ”Det är en hyllning till min röriga bakgrund”

”Det är en hyllning till min röriga bakgrund”

Michael Nyqvist är en gigant. Den prisbelönta och många gånger hyllade svenska skådespelaren tar numera även Hollywood med storm. Men han har också ett nytt sidoprojektprojekt på gång: lanseringen av sina egna viner. 

I Gamla Stan i Stockholm, på en vackert pittoresk gata, står jag med resväskan i handen och stress i kroppen. Jag har kommit fram till rätt gata och rätt nummer men funderar på hur man tar sig in. Jag behöver inte undra mer än några sekunder innan dörren öppnas och Mikael Christiansson hälsar glatt. Mikael är en av grundarna till Picky Drinks, en vinleverantör som tillsammans med stjärnskådespelaren Michael Nyqvist har lanserat två nya viner på den svenska marknaden. Men Michael Nyqvist är sen.

– Jag är lite nervös, jag har försökt ringa honom men han svarar inte. Han brukar alltid svara.

Jag försäkrar att jag har gott om tid och blir runtvisad i Picky Drinks nya lokaler. Kontoret på gatuplan är ytterst modest: Ett bord, en fåtölj i ena hörnet och ett pyttelitet kök, lite likt en studentlägenhet.

Men sen tar vi oss nerför en brant, vitkalkad trappa, hukar oss under ett valv och kommer in i en källare som direkt för tankarna till en Bellmansk dröm, med ståtliga vaxljus, ett robust träbord, och vin från golv till tak.

När Michael Nyqvist dyker upp är det i den minst diskreta, klargröna träninsjacka jag någonsin sett och med ett par boxarskor ihopknutna i snörena och hängda över axeln.

– Jag har precis varit och boxats med Mange Schmidt, säger han och sår därmed ett frö i hjärnan av sommarplågan “Glassigt” från 2006.

mickencop

Michael Nyqvist plats i vinvärlden är ny. Mest känd är han självklart för den breda allmänheten som skådespelare, en av Sveriges absolut mest kända dessutom, med roller i filmer som Mission Impossible, Så som i himmelen, Grabben i graven bredvid och som Mikael Blomkvist i Millenium-triologin. Nu senast är han aktuell på bioduken som journalisten och sanningssägaren Markel i filmatiseringen av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken.

Lika självklar som Michael Nyqvist känns på bioduken, lika förvånad kan man känna sig vid första notis om att han har gett sig in i vinbranschen. Viner skapade av kändisar som ofta inte har någon koppling eller direkt kunskap om sin produkt kan kännas tråkigt uttjatade; som enorma PR-maskiner som resulterar i ännu mer pengar in i kända personers varumärken.

– Men jag har inte gjort ett kändisvin tycker jag. Däremot har folk velat fösa mig dit eftersom jag är jag. Jag skulle aldrig skriva mitt namn på en flaska, jag har inte det behovet av bekräftelse, säger Michael.

Hans livsresa och den resa han nu gjort för att ta fram sin italienska Chianti och Brachetto följer hand i hand.

– Det är en hyllning till min röriga bakgrund, säger han.

Michael Nyqvist adopterades bort när han var så liten att han inte själv minns. Vad han däremot minns desto tydligare är när hans adoptivföräldrar förklarade för honom att de inte var hans biologiska föräldrar.

– Vid fem års ålder visste jag att jag hade italienskt ursprung. Sen dess har jag alltid tittat åt det italienska. Jag fick inte berätta för någon att jag var adopterad, men jag hejade på Italien, tyckte att det vackraste som fanns var vinflaskor med bast, och så älskade jag spaghetti och gondoler.mer-vin_edited-1

Michael tog som vuxen ett beslut om att söka upp sina biologiska föräldrar. Han påbörjade en grundlig efterforskning där han utnyttjade alla möjliga resurser, allt från kyrkor till ambassader, för att få fram spår på var hans föräldrar kunde befinna sig. Först fick han kontakt med sin mamma.

–  Hon visade sig vara svensk. Vi träffades 20 minuter och det var inget bra, men jag fick min pappas namn.

Därefter fortsatte eftersökningarna tills han en dag hade ett spår till den Toscanska landsbygden. Han åkte dit och började leta sig fram till farmacian där han hört att hans pappa skulle jobba.

–  Men han var inte där. Jag fick reda på att han var på semester på Irland. Jag hade klätt mig fin i kostym och slips och det var 47 grader. Till slut lämnade jag ett brev till honom i farmacian.

Åkte du dit helt ensam?

– Ja, jag tänkte att det ska man vara. Jag är en ensamvarg när det gäller. Jag ville klara det själv, vilket inte är bra, jag skulle absolut haft någon med mig.

Kort därefter åkte han hem till Sverige och ut på landet med sin familj. Han blev då en dag kontaktad av sin pappa.

– Det var som det mest naturliga i världen. Jag svarade i telefonen och plötsligt sa jag bara: “Si padre! Como estai? Bene, e tu?”. Vi har en bra relation nu, han är en fin människa.

Chiantin som Michael och Picky Drinks lanserat är producerad på landsbygden mellan Pisa och Florens, i närheten av Michaels pappas farmacia.

– Jag gick på min näsa, såklart var den guidad av Micke, men hela grejen är att det är min vinsmak. Jag tycker att den känns som en dimmig morgon i Toscana. Som en vildsvinsjakt i september.

I vinerna finns inte bara berättelsen om det förflutna utan också om nutiden och framtiden. Etiketterna till flaskorna är nämligen gjorda av Michaels dotter Ellen som studerar grafisk design i London. De för direkt tanken till klassisk filmhistoria med Michael Nyqvist utklädd till döden i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet och med ett nostalgiskt skräckfilmstypsnitt.

– Innan hade vi en design till Brachettoflaskan där jag vad klädd som Anita Ekberg i La Dolce Vita, men det gillade inte italienarna som gör vinet. Så nu är jag klädd som döden men har behållit hennes kända pose, säger Michael.ekberg-lo-cicerocin-cin-skiss-ellen

Brachetto är ett sött, rött mouserande vin som är ovanligt i Sverige.

– Det finns en vulgaritet i många söta viner, men det här är supergott. När min pappa skulle provsmaka sa han bara “Brachetto? Vino homosexuale!” Jag tycker det är så jävla bra. Det gör mig ännu mer stolt i dessa tider av Trump.

Vad får du för bild av Brachetton?

– Det här är en mörk kväll, och man ska springa ner till sin Gondol. Man är på väg till en maskerad, det är 1700-tal och självklart dricker man Brachetto. Den har den där synden på ett fint 1700-talssätt.

Vinintresset har funnits länge, även det till viss del som en hyllning till det land han har sina rötter i, men främst har det vuxit fram i samband med hans intresse för mat.

– Det är många timmar bakom spisen som ligger bakom. Att se hur man höjer maten med vinet, och att dessutom se hur glada de som äter och dricker blir.

Men har du kunnat spendera så mycket tid vid spisen, med tanke på ditt yrke?
– Jag brukar inte bo på hotell utan i lägenhet så att jag kan laga mat och det är ju skitkul. Då får jag gå på fiskmarknad i Chile och plocka. När jag är ledig är det som meditation för mig att laga mat.vin_edited-1Hälsa och träning har alltid varit naturligt för Michael Nyqvist och även om hans jobb ofta kräver att han håller sig i god form så finns det också ett inre driv hos honom att hålla sig hälsosam.

– För mig har träning alltid varit en känsla av frihet, att jag får ha hälsan. Att dra på gympadojorna och ge sig ut i en skog är det största som finns.

Vad lagar du helst för mat?

– Jag har slutat äta kött så det går bort men jag lagar mycket fisk och pasta, jag mår bra och blir glad av gluten. Men kött, socker och mjölk har jag strukit.

Var det för hälsan?

– Jag kände att jag inte mådde bra av det, varken kroppsligt eller mentalt. Jag blev liksom tung. Sen är jag i en ålder då jag inte tror att man ska proppa i sig för mycket protein, det är inte nyttigt.

Vad tycker du om att bli äldre?

– Jag tycker att hela grejen går ut på att acceptera. Det jobbiga med att bli äldre är om hälsan skulle paja, om funktioner skulle läggas ner.

Vad hade det betytt?

– Jag tänker på en dikt av Tranströmer, han bodde granne med mig i massa år. Han skrev en haiku: “Det är som att sitta med en vintermössa över huvudet och försöka se ut genom stygnen.” Det är ångest. Skräcken. Men oj vad han skrev! Han fick nobelpriset när jag satt och skrev min andra bok och hade kört fast, så jag hörde hur de sprang i trappan utanför min dörr, upp och ner. Jag gick upp till honom med en champagnepava och då började vi båda gråta. Han var en underbar människa.