Nyheter / Välkomna till Super-Tinas matrike

Välkomna till Super-Tinas matrike

Tina Nordström, konstant leende och med sin karakteristiska skånska, har tagit över landets tv-skärmar och tittarnas hjärtan i över ett decennium. Vad gör den ständigt aktuella Mat-Tina för att orka med allt? Goda Vänner tog sig ett snack med henne.

Tina Nordströms resa i matvärlden börjar egentligen redan då hon föds, rakt in i restaurangbranschen, med föräldrar som arbetar på Ramlösa Wärdshus utanför Helsingborg.

– Det är helt naturligt för mig att vara i restaurangköket. Att jobba med mat var som att fortfarande ha vällingflaskan kvar, så att börja arbeta i andra kök än mina föräldrars var inget stort steg, inget märkvärdigt.

I köket fanns det alltid något att göra, och den energi som förknippas med den vuxna Tina tycks även ha gått igen i barndomen. – Det fanns ingen poäng med att stå och såsa. Det fanns alltid en potatisskalare, köttbullar att rulla och hade man tråkigt kunde man gå in och diska.

Vad är hälsa för dig egentligen?

– Först och främst, rent egoistiskt så kan jag säga att det är att känna mig stark i kroppen, då känner jag mig också psykiskt stark. Min fysiska hälsa är det som till stor del styr min psykiska hälsa. Maten kan jag knappt gå in på för den är jag så noga med från början.

Hur menar du då?

– Jag tror att det är så naturligt för mig att tänka på vad jag stoppar i mig. Pappa stod alltid och gjorde leverpastej från grunden och jag har aldrig varit glad för sötsaker, det fanns alltid tillgängligt under min uppväxt så det blev aldrig spännande.

En annan del av hälsa och välmående för Tina är att få landa i hemmet, och att få umgås med barnen på elva och åtta år.

– Att kunna se på det som är mig kärt och att det är stabilt, det är välmående för mig. Allt som får en att må bra är ju egentligen hälsa, ordet är bara en ram för ett välbefinnande.

Även i hemmet i Ramlösa är det Tina som lagar maten. Hon tycks inte kunna bli trött på att djupdyka i matens värld.

– Jag är verkligen en riktig matnörd. Jag älskar att gå och handla och sen laga maten, allt som rör mat älskar jag egentligen. Men barnen tycker inte om min mat alls. De vet att det är en öm tå och älskar när jag är borta, då blir det snabbmakaroner och falukorv.

Även om Tina inte har någon direkt längtan efter sötsaker och kakor finns det ett undantag: semlan.

– Semla är en sådan sak som jag verkligen kan längta efter! Men det får inte bara bli så att jag stoppar i mig den helt snabbt för att det ska vara så. Jag behöver ett sällskap jag tycker om och så vill jag äta den ordentligt, med hetvägg!

Finns det någon som uppskattar semlan lika mycket som du gör?

– Ja, min bror! Honom kan man alltid bjuda.

Under sin tid i rampljuset, där hon som kvinna har tagit stor plats i en mansdominerad värld, kan hon inte uppleva att det någonsin varit ett problem.

– Men jag är nog ganska bortskämd med att bli lyssnad på, om jag sitter i möte handlar det ju ofta om mig så jag får uppmärksamhet. Men jag försöker tänka på att låta andra höras och ta plats också, att lämna det utrymmet, men det är svårt. Hur då?

– Jo, men jag tycker ju ofta att möten är så jobbiga och seriösa, så då måste jag skämta till det eller säga något ironiskt. Man skulle nästan behöva sätta på mig en sån där Hannibal Lector-mask.

Det som gjorde att vägen utstakade sig som så att Tina Nordström tog plats i köket professionellt var egentligen att hon var skoltrött.

– Det var liksom aldrig självklart egentligen, men det var tradigt i skolan och jag kunde göra det där lite med vänsterhanden. Det var inget stort steg för mig, sen inser jag ju nu att hela biten som mina föräldrar gett mig.

Om din pappa har gett dig mathantverket vad har du fått från din mamma?

– Mamma var ett socialt monster, brukar jag säga!

Haha, hon också?

– Ja precis, det är henne jag har lärt mig det ifrån. Hennes sätt att arbeta med personalen på värdshuset var fantastiskt.

Vägen därefter är välkänd, efter att ha jobbat på Grand Hôtel i Mölle arbetade Tina Nordström sig framåt och hamnade på betydelsefulla Petri Pumpa i Lund. Hon var med i laget som vann silver i matolympiaden i Erfurt 2001 och upptäcktes samma år av tv när hon tävlade i Årets Kock. Därefter rullade det på med bland annat SVTs program Mat där hon blev känd som Mat-Tina med hela landet och där uttrycket ”jättegott” på karakteristisk Skånska blev en uppskattad gimmick. Efter sju säsonger av mat, blev det fler tv-program, kokböcker, vinst i Let’s Dance och en juryplats i Sveriges Yngsta Mästerkock.

”Det fanns ingen poäng med att stå och såsa. Det fanns alltid en potatisskalare, köttbullar att rulla och hade man tråkigt kunde man gå in och diska.”

Men det som till slut sen fick henne att stanna kvar i kockyrket efter att först bara varit ett enkelt alternativ, är matens stora betydelse i vårt liv.

– Det är så mycket som lockar, hela restauranglivet, adrenalinet! Jag har en sjuk längtan efter att bli bättre på saker och ting, och aldrig stagnera. Jag vill hela tiden flytta fram positioner, på gott och ont ibland.

Men vad är det just med mat som du tycker om?

– Man gör alla glada med mat, ingen blir ledsen för en god måltid. Jag har världens bästa yrke, det är alltid hett, folk kommer alltid att behöva vägledning på området. Det som attraherade mig då i restaurangvärlden är de långa timmarna, att få arbeta i team det älskar jag! När det är svårt och man misslyckas och det är gör om, gör rätt som gäller. Jag kan till och med tycka om en utskällning och sen få bevisa att jag kan bättre.

Jargongen och flytet återkommer hon till, dessutom hur arbetet med mat aldrig tar slut.

– När folk är mätta och dagen slut tar det inte slut, för man vet aldrig vad som händer nästa dag. Mat är så coolt och länge kände jag att jag saknade den där pulsen, men den får jag nu med mina kokböcker och utmaningar i tv-rutan.

Eftersom den fysiska hälsan är så viktig för Tina motionerar hon mycket. Just nu är det ett fokus på styrka som gäller, men tidigare har hon även löptränat en hel del.

– Jag har en del som hänger efter mig knäet och två diskbråck i nacken. Men jag har accepterat det, det kommer liksom alltid att vara så. Det enda som jag kan bli riktigt ledsen för är att jag inte kan ha mina klackar just nu.

Är det så?

– Ja, jag går förbi dem ibland och tittar längtande. Men snart kan jag ta på mig dem igen. Jag tycker att alla gympaskor är så himla fula, ibland tänker jag att jag ska köpa mig ett snyggt par, men det finns ju inga.

Du är ju som sagt en person som har ett hektiskt liv, hur gör du till slut för att varva ner?

– När vi sätter oss i bilen och kör i tio timmar upp till vårt fritidshus i Härjedalen. Där varvar vi alla ner, hela familjen. Dessutom hemma, det är ju min plats att få energi på.

Precis innan vi ska sluta prata kommer Tina in på ett sidospår som ändå på ett fint sätt sammanfattar hennes hela matfilosofi.

– Jag måste bara få berätta en kul sak för dig, jag startade företag som väldigt ung tillsammans med en kompis och då tänkte vi att vi skulle starta catering under namnet ”från dop till död”.

Det blev aldrig namnet men vi startade catering, och det sammanfattar ändå tanken rätt kul.

Kanske lite makabert också?

– Ja, kanske, men det är samtidigt kul och sant! Mat är med på hela resan genom livet. Det är dessutom världens bästa verktyg, om man har en ovän och lagar världens bästa rätt kan den personen inte vara sur. Smaklökarna ljuger inte och även om du är jättesur så går det inte du bara måste säga något snällt.

 

Fakta: TINA NORDSTRÖM

Familj: Man och två barn.

Bor: I Ramlösa utanför Helsingborg.

Ålder: 43 år.

Aktuell med: ”Jag släpper en ny bok i september, ett nytt tv-program kommer i november, “Tina i Fjällen”. Dessutom jobbar jag vidare med City Gross, med deras inspiration och matkassar. Det kommer ständigt nya viner i mitt sortiment. Och visst ja, sen är det Sveriges yngsta mästerkock också!”

Favoritmaträtt: I går åt vi familjens stora favorit äggakaka! Då är vi ett helt gäng som slåss om baconen.”

 

T E X T : L I N N M AU R I T ZON